Nu nar ny lagenhet och samboende star som nasta punkt pa att gora-listan, sa ar det latt hant att man i forandringens anda igen narmar sig “vad ska jag bli nar jag blir stor”- funderingarna. For att nu vara helt uppriktig sa har jag val spenderat ratt mycket tid id et mental skapet redan under det senaste aret, men nu mer an nagonsin. Sommar och ny lagenhet och allmant ratt trist job har latt den effekten.
Jag har aldrig sett mig som en person som sitter och raknar timmar fore klockan slar ga hem och tankte inte borja nu. So there we go, nagot maste goras. Det tristaste ar att ett journalistiskt jobb knappast ligger inom rackhall i ett land dar journalistoverskottet ar annu storre an i Sverige (och jag misstanker att det har journalistberget ar utonordentligt valutbildat och har 17 oavlonade praktikplatser i bagaget ocksa), och jag har inte nagon erfarenhet att namna pa engelska.
So there we go.
Kanske man skulle bli glasblasare.
No comments:
Post a Comment